Stockholm filmfestival #1

Efter ett framgångsrikt 2006 har Stockholm filmfestival stärkt sin förhandlingsposition, åtminstone om man ser till de titlar man kan bocka av i årets program. Visst hade det varit roligt att se sådant som Todd Haynes Dylan-experiment I'm Not There och den brittiska 80-talsnostalgin Son of Rambow, men denna gång kan man egentligen inte klaga. Kortare releasefönster har säkert gjort sitt till för att öka årets skörd, även om vissa titlar gått upp redan innan festivalen startat. Frågan är om November-positionen håller i längden när ambitionen är att plocka guldkorn från Sundance och Cannes.

Viva

Är det något som är problematiskt med Viva vet man i alla fall vem man ska skylla på. Anna Biller har skrivit, regisserat, producerat, klippt, designat och gjort musik och animation till denna hyllning av 70-talets sexploitation. För säkerhets skull spelar hon även huvudrollen. Kanske ett uppdrag för många, för tyvärr får hon inte riktigt ihop denna småcharmiga debut.

Det som fungerar är framförallt filmens visuella stil. Ned i minsta detalj har 70-talets färggranna stelhet återskapats i bild. Här får man bl a sitt lystmäte i "exotiskt" dekorerad plockmat, med oaptitliga kanapéer och fyllda ägghalvor så lång ögat kan nå. Mot denna kulörta bakgrund glider vackra människor i fula frisyrer runt i virkade bikinis och syntetglittrande sparkdräkter. Illusionen av det ljuva livet anno 1972 är närmast fullständig.

När karaktärerna öppnar munnen kommer dessvärre även den billiga komiken på bred front. Ambitionen att hämta dialogen från pratbubblor i Playboy verkar säkert kul på pappret, men fungerar sämre i praktiken. En sketch som håller på i två timmar passerar sitt bäst före datum med god marginal. Visst vänjer man sig efter ett tag, men satiren känns här mer som ett skyddsnät än något annat. Skämtet blir en trygg utväg när man inte kan leverera på annat sätt.

Det är väl för mycket begärt att producenten Biller skulle ha tagit regissören Biller i örat, fast det hade nog varit på sin plats. Här finns gott om detaljer som känns inkastade mer än något annat: ett halvhjärtat försök till musikalinslag där, en psykedeliskt animerade sekvens där. Viva är i slutändan både tom och överbelastad på ett sätt där den aldrig hittar sin rätta stil, den visuella konsekvensen till trots.

The Great World of Sound

I bröderna Maysles klassiska dokumentär Salesman följs ett antal bibelförsäljare på deras ändlösa dörrknackningar. Produkten är lyxversioner av bibeln, deras målgrupp i huvudsak katolska låginkomsttagare. Utan att blinka blandas säljknep och religiösa påtryckningar i en slipad retorik. Är det där den bibel du har idag? Är inte herrens ord värd något bättre? Vad betyder religionen i ditt liv? Som för att döva sitt eget dåliga samvete projicerar de ångesten på sina kunder.

Att sälja på ett hot om någon form av gudomligt misstycke är lågt, men frågan är om det inte är ännu värre att missbruka människors drömmar. I Craig Zobels The Great World of Sound anställs den lågmälde Martin som talangscout och producent, helt utan erfarenhet. Han ska ge osignade artister en chans att komma ut på marknaden, fånga upp talanger som de stora bolagen inte ser. Det finns bara ett litet krux, de måste vara beredda att satsa själva på sin kommande karriä. Bara ett par tusen dollar sådär, i förskott för skivinspelning, marknadsföring och distribution.

Det tar inte lång tid innan bluffen står klar, men denna involverar även försäljarna. I pyramidspelets logik finns det bara en regel: att inte hamna på botten, att inte vara den som blir offer. Ganska snart utvecklar Martin och hans kollega en viss skicklighet på det de gör. De taffliga pitcharna skruvas åt och träffar allt närmare målet. Du måste våga satsa på dina drömmar. Ditt liv kommer att förändras om du bara tar första steget. Är du inte värd något bättre än det här?

Många är tveksamma initialt, men man ser hur de låter sig övertalas. Här finns en särskild laddning i att de flesta av filmens hoppfulla artister skildras under dokumentära förhållanden. Man har svarat på annonser om auditions och vet inte att man möter skådespelare. Moralen i detta kan diskuteras (alla har dock gått med på att vara med i filmen i efterhand), men det ger onekligen en autenticitet åt scenerna som filmen vinner på.

Det uppgivna och cyniska i situationen ger en mörk film som Zobel försöker lätta upp på olika sätt. Främst åläggs detta Martins kollega Clarence, som också fungerar bra som comic relief. Samma sak kan inte riktigt sägas om den väg Zobel väljer genom svårigheterna. Efter uppgång och fall kommer revansch, om än blygsam, som ett brev på posten. Visserligen finns det något slag poäng i att det hela bara planar ut i en meningslöshet, men för att vara en film om slug försäljning är The Great World of Sound lite väl inpressad i en mall som inte känns som dess egen.