[en dröjande blick]

Revisited & retouched

Hollywoods kärleksaffär med nyversioner och uppföljningar fortsätter med oförminskad styrka. Man kan undra om det längre finns något man inte är beredd att fräscha upp eller spinna vidare på. Går gränsen kanske vid drömfabrikens egna ikoner? It's Still a Wonderful Life? Citizen Kane med George Clooney? Bible 2 - The Sequel?

Alldeles uppenbart är att utländska statusprodukter väger mycket lätt i sammanhanget. Det tar snarare för intäkt att det finns ett intresse, bara historien kan stöpas om så att den går in i mallen för dagen. Att Granadas klassiska produktion av Brideshead Revisited regelbundet placeras i tv-mediets yttersta topp har därför inte hindrat Miramax att ge sig i kast med en filmversion.

Med amerikanska pengar i faggorna har brittiska intressen snabbt slutit upp kring projektet. UK Film Council, BBC Films och Screen Yorkshire finns med bakom kameran, Emma Thompson, Michael Gambon och Castle Howard syns i bild. Det rätta garnityret är på plats.

Men frågan är hur mycket trovärdighet det köper, eftersom Miramax tar sig stora friheter med Evelyn Waughs roman. För att snabba på det explicita triangeldrama som är filmversionens huvudnummer (här finns naturligtvis inget utrymme för subtilitet) skickar man ner Julia till Venedig, i syfte att röra till det mellan Charles och Sebastian. De religiösa inslagen blir också mörkare, för att passa en modern amerikansk syn på katolska kyrkan och kärlek.

Waughs dödsbo har tidigare gått ut hårt mot Brideshead Regained - Continuing the Memoirs of Charles Ryder, en inofficiell litterär uppföljare som kom 2003. Denna gång har de sannolikt köpts ut för den Hollywoodska revisionismens skull. Man kan räkna med att vissa kommer att få förklara sig vid filmens brittiska premiär i höst.

Meningslöst på ett annat sätt blir det i S. Darko, en uppföljare till Donnie Darko som börjar spelas in nu i maj. Riktigt varför detta känns angeläget år 2008 kan man fråga sig, men så handlar serien också om tidsparadoxer. Donnies syster Samantha står i fokus denna gång, återigen spelad av Daveigh Chase. Hon är nu 18 och åker på en road-trip till Las Vegas. Richard Kelly har ingenting med detta att göra, men meteoriter och kaniner utlovas. Om Sparkle Motion är med återstår att se.

Criterion blues

Så har de första blu-ray titlarna från Criterion annonserats (läs mer av Degrell). Ett efterlängtat besked och ganska rask marscherat för att vara detta försiktiga bolag. Men det finns ändå en distinkt känsla av antiklimax över hela blu-ray segern. Det kommer på något sätt både för sent och för tidigt. Jag vet inte om ens Criterion förmår locka över mig till de blå.

Det är inte frågan om att gå över till HD eller ej, men i vilken form. Problemet ligger snarast i vardagsrummet, bokstavligen, i form av drivor av ännu inte sedda, ännu inte insorterade filmer. Högen av osedda titlar växer ständigt och hyllutrymmet krymper i motsvarande mån. Den kraftiga nedskärning jag infört på inköp känns bra och faktiskt måttligt intressant att bryta för nya fodral att hitta plats för.

Då framstår nätverksspelare som Popcorn Hour mycket mer som framtiden. Med inbyggda torrentklienter förvandlas fildelningssajter till click-per-view arkiv för konsumtion direkt från fjärrkontrollen. Alternativet är att ha ett par terabyte nätverksdisk i garderoben med hela filmsamlingen rippad och klar. Det är fortfarande outvecklat och lite för krångligt, men få koncept lär skrämma branschen mer.

Blu-ray har inte mycket att sätta emot detta. DRM, regionskodning och patchar lockar knappast, även om den situationen lär kunna lösas ganska snart. Snarare är det den begräsande livslängden på ett nytt fysiskt format som gör sig påmind. Lagom till blu-ray nått en bredare marknadspenetration kommer man kunna rymma ett antal BD-filmer på ett flashminne av normalstorlek. Så fort konsumenterna börjar behandla sina filmer som filer visar mp3 vad som väntar runt hörnet.

1080p är naturligtvis inte heller hugget i sten. Red lanserar sin 4K Red Ray spelare nästa år och även om den är till för producenter att kolla dailies på signalerar den vad som är på gång. På en 37 tums LCD är det säkert rejält med overkill, men på en 100 tums projektion? Tills det ser ut som verkligheten är alla bildformat enbart ett steg på vägen.

Nu är Criterion ändå Criterion och det skulle kännas konstigt att inte följa dem på nya äventyr. I hyllan bakom mig står gamla laserdiscar kvar bredvid några multimedia cd-rom (där kan man tala om ett dött format) från The Voyager Company. Criterion är ett förlag vars insatser för filmkulturen förtjänar att stödjas. Vill de att jag ska avnjuta Gimme Shelters skakiga 16mm foto på BD är det kanske skälet att ge sig in världen av hackade PS3:or. Vi får se.

Men hade inte rubriken "Criterion HD Downloads" varit mer intressant?