I början på 80-talet rasade kriget om det första hemvideoformatet. Sony var först med Betamax, JVC hade VHS och Philips försökte med Video 2000. Betamax var den tekniskt överlägsna produkten, men VHS tog hem striden. JVC marknadsförde sig bättre och var frikostiga med licensieringar. Man erbjöd också längre speltid, trots den lägre kvalitet detta medförde. Betamax vägrade kompromissa.
Någonstans runt 2002-2003 slog DVD igenom på allvar och sedan en tid pågår kampen om dess efterträdare. I ringhörnorna finns branschens två utsedda tronpretendenter, Toshibas HD DVD och Sony/Panasonics Blu-ray. Slagfältet är ett kaotiskt myller av teknikjournalister, branschfolk och förståsigpåare som sticker fingrarna i luften (eller plånboken) och gör det ena uttalandet efter det andra. Efter att de första Blu-ray-spelarna kom ut på marknaden i vintras har det så högljutt fastslagits följande:
1. HD DVD kommer att segra.
2. Blu-ray kommer att segra.
3. Ingen kommer att segra.
I HD DVD-lägret beskrivs de egna fördelarna som att ha varit först ut på marknaden, ha en inarbetad teknik och ett lågt pris. Tidigt talades det också om att HD DVD var porrindustrins val och att det skulle vara avgörande. Det har dock visat sig vara ogrundade rykten. Frågan är också vilken roll pornografi kommer att spela för HD-segmentet. Lågbudgetproduktioner som kan säljas på kabel i evighet behöver knappast raksår och silkonärr i högupplösning.
Blu-ray pekar istället på teknisk överlägsenhet, bättre säljsiffror och mer stöd av filmbolag. 20th Century Fox, Columbia, Disney, Lionsgate och MGM stöder bara Blu-ray; Universal och Weinstein Company stöder bara HD DVD; DreamWorks, New Line, Paramount och Warner stöder båda. I PlayStation 3 menar Sony-lägret också ha sig en killer app, även om det lät mer på den fronten innan PS3:ans något ljumma lansering tidigare i våras.
Det är ett krig och någon kommer att vinna det till slut. Ingen tjänar på att det finns två konkurrerande format, allra minst konsumenterna. För närvarande ser det ut som att Blu-ray ligger bäst till, framförallt pga uppbackningen av Hollywoods drakar. Bollen ligger i stort sett i Universals händer. Så länge som de är nöjda med HD DVD står det och väger, men den dag Sony får ett samtal från Jeff Zucker är dödsdomen undertecknad.
Men det intressanta är egentligen inte vem som står som segrare till slut, utan vad striden står om. Är det att ta över efter DVD? Det är långt ifrån självklart. Det kan vara en kamp om vem som blir nästa laserdisk eller SACD. Då är frågan om det ens finns en vinnare.
Under hela VHS-formatet livslängd fanns laserdisken som ett cineastalternativ. Den var helt överlägset VHS i ljud och bildkvalitet, men också dyr, krånglig (skivorna måste vändas) och kunde inte användas för inspelning. Laserdisken kämpade på i många år men förblev okänd i Europa och förde en blygsam tillvaro i USA. Mest populärt var formatet i Japan.
Läxan från laserdiskens misslyckande är tydlig. Behändighet och flexibilitet slår teknisk kvalitet. Samma sak upptäckte musikindustrin när man försökte sälja in DVD AUDIO och SACD (Super Audio CD) som CD-skivans efterträdare. Det lyckades inte alls. Istället är det MP3, ett format med lägre kvalitet än CD, som tagit över allt mer. MP3 lyckades för att det erbjöd något som kompletterade CD-skivan, det var lättare att ta med sig. På samma sätt erbjöd DVD extramaterial kring filmer, något VHS inte hade. HD DVD och Blu-ray har ingen sådan fördel.
Det kan därför mycket väl bli ett ickefysiskt format i stil med DivX/Xvid som tar över efter DVD. Att branschen garderar sig för detta scenario kan man också ana, inte minst i den ökade satsningen på mediaservrar för hemmet. Ett högupplöst fysiskt format får då försöka nischa sig bredvid, som ett kvalitetsalternativ. Klarar man det?
Alla som sett 1080p material uppspelad på en 1080p skärm/projektion är nog beredda att skriva under på att så blir fallet. Men redan i beskrivningen anar man problematiken. Från ett äldre tv-klimat som upplevdes som närmast statiskt är situationen nu flytande. Upplösningar i vitt skilda format existerar parallellt på signal- och bildkällor. Vi vill kunna se filmer på vår ipod såväl som på vår nya 100-tums duk.
Det bli inte enklare framöver. Man målar idag gärna upp just 1080p som målet för våra ansträngningar. Bara man når dit, detta nästan mytiska Full HD, kan man väl vila sedan? Var beredd på att bli besviken. På Sundance-festivalen i januari visade Red upp en digital filmkamera som spelar in 60 bilder i sekunden i 4520 x 2540 pixlar. Peter Jackson lär redan vara frälst. Med formatet 4K om hörnet är det uppenbart att Full HD tappat något av sin förträfflighet. Lite mer än tre fjärdedelar, för att vara exakt.
Utvecklingen står inte still, men accepterar Bosse i Bagarmossen att hans dvd-spelare och filmsamling bara har en livslängd på ett par år? Tycker han att kvaliteten på HD-material är tillräckligt mycket bättre på hans 1024 x 768 plasma för att köpa nytt? Kan filmbolag och internetleverantörer hitta ett smidigt sätt att distribuera filmer till hans TV till ett vettigt pris?
Igen är det flexibiliteten som kommer vara avgörande. Det gäller att paketera något som matchar varierande behov vad gäller kvalitet, erbjuder bra funktionalitet, är användarvänligt och har ett massivt utbud. Sedan kan det vara hybriddiskar med multipla upplösningar eller virtuella smörgåsbord som funkar från fjärrkontrollen. Fysiska format har väl ganska precis en sista chans. Det enda som kommer vara konstant är kravet på ett lågt pris, annars hägrar piraterna runt hörnet. Strax under 300 kronor för en ny HD-titel är en dödskyss.
Comments