När Sylvester Stallone lanserade filmen Daylight tryckte han hårt på att han denna gång inte var en actionhjälte. Här var det istället frågan om en helt vanlig snubbe, som bara råkade hamna i en problematisk situation. Men det visade sig naturligtvis att han
A - var före detta emergency medical services chief
B - hette Kit Latura
Nu finns det säkert en massa ex-chefer inom ambulanssjukvården som dricker öl och kollar på football som vilken average Joe som helst. Ingen av dessa män heter Kit Latura.
Vissa namn existerar bara på film. Ska man lyckas matcha mediets storlek gäller det att dra till med något som märks. Stallone är också en av dem som gärna gett sig själv lite extra lyskraft under åren. I hans rollförteckning samsas karaktärer som Deke DaSilva, Cosmo Carboni och Lincoln Hawk.
Av någon anledning är det just actionhjältar som tenderar att välja extravaganta namn. Steven Seagal har Forrest Taft, Orin Boyd och Gino Felino. Jean-Claude Van Damme kontrar med Frank Dux, Gibson Rickenbacker och Eddie Lomax. Bakom Memphis Raines, Castor Troy och Cameron Poe döljer sig Nicholas Cage.
Företeelsen är knappast ny. En veteran som John Wayne tar sig med lätthet an moderna ungtuppar. Lyssna bara på Rooster Cogburn, Cord McNally, Taw Jackson, Matt Masters och Wedge Donovan. Men mest förknippas Wayne med namnet Duke, som han burit i roller som Duke Fergus, Duke Slade och Duke Hudkins. Intressant i sammanhanget är förstås att John Wayne hette Marion Morrison när han kom till Hollywood.
Kanske finns ursprunget just i westerngenren, som på många sätt är den moderna actionfilmens föregångare. Vilda västern var romantiserade pojkboksdrömmar tidigare än något annat och har alltid skyltat med snitsiga hjältenamn. En förgrundsgestalt är Hopalong Cassidy, som gjorde sitt första framträdande i noveller redan 1904.
I sin europeiska form får västernfilmen en extra exotisk dimension. Man föredrog visserligen mest korthuggna namn i de italienska spaghettiproduktionerna, men ibland glimtar det till. När Franco Nero ska spela en svensk kassaskåpssprängare i Companeros får han heta Yodlaf Peterson (man kan se framför sig hur det spånats, Yorgen... Olaf... Yodlaf!). Fantasin har dock sina begränsningar. I en scen stöter Yodlaf på ett svenskt kassaskåp. "It's a Svensson from Stockholm." konstaterar han kort.
Westerngenren var mycket populär även i Tyskland. Karl Mays romaner om indianen Winnetou lär har hört till Hitlers favoritlektyr och flera av dem filmatiserades av östtyska DEFA i Jugoslavien på 60-talet. Winnetous bäste vän är pälsjägaren Old Shatterhand. Nej, han har inget annat namn. En annan kompanjon är den excentriske brittiske professorn Lord Castlepool.
Nu finns det naturligtvis andra typer av spektakulära namn än de som florerar inom action- och westernfilm. Men så fort man börjar tala komedi, i stil med Buford T. Justice och Merkin Muffley, har reglerna ändrats. På samma sätt faller bondbrudar som Pussy Galore, Kissy Suzuki och Plenty O'Toole utanför, liksom Judy Garlands och Shirley Temples karaktärer som Cricket West, Lulu Parsnips och Polly Tix.
För visst är det är något speciellt med en biffig hjälte som vill bli tagen åtminstone lite på allvar och kallar sig Kit Latura eller Ace Hunter. En sammanställning av detta slag måste därför avslutas med Reb Brown (född Robert Brown) i Space Mutiny. Nu fegade man ur och döpte hans spandexbeklädda kroppshydda till Dave Ryder, men det har tack och lov MST3K korrigerat i The many names of Dave Ryder.
Rättelse:
Som Charlotte påpekat har jag blandat ihop väst- och östtyska produktioner. DEFA gjorde egna öststatsvarianter av westerngenren, men Winnetou-filmerna var västtyska.
Hehe. Hatten av!
En lite nördig kommentar bara: DEFAs Indianerfilme började mycket riktigt spelas in på sextiotalet men fortsatte spelas in under hela sjuttiotalet (de var så populära) och en bit in på åttiotalet. -83 kom, tror jag, den sista.
Posted by: charlotte | September 21, 2008 at 10:54 AM
Aha, nu ser jag ju att det bara är Karl May-filmatiseringar du skriver om. Men de spelades in i Västtyskland. DEFA hade sina egna, socialistiska Indianerfilme. :-)
Posted by: charlotte | September 21, 2008 at 12:04 PM
Tack för påpekandet, rättelse införd. Jag kopplade Gojko Mitic (Winnetou) till DEFA, men han spelade tydligen in filmer på bägge sidor av järnridån. Intressant!
Jag får se till att leta upp lite riktiga sauerkrautwesterns av DEFA, har mest sett SF-filmer de gjort.
Posted by: Mattias | September 21, 2008 at 08:30 PM
Lite intressant att det faktiskt var just Nicolas Cage som var påtänkt från början till just Daylights. Men han var inte tillräckligt "action" tyckte producenterna.
En annan grej - Frank Dux finns på riktigt.
En tredje grej - Franco Nero är ju det coolaste och hårdaste namnet av alla du just räknat upp.
/Max
Posted by: Max | February 26, 2009 at 08:37 PM
Underbart, jag hade ingen aning om att Bloodsport var en biopic.
Franco Nero är ett hårt namn, men det står Francesco Sparanero i hans pass. Ytterligare en actionhjälte med andra ord.
Själv är jag lite svag för Ace Hunter, som Barry Bostwick heter i Megaforce (för övrigt helt sanslös 80-talsaction, http://www.youtube.com/watch?v=dqCb_9ubQ1U ).
Posted by: Mattias | February 27, 2009 at 04:32 PM