När Sylvester Stallone lanserade filmen Daylight tryckte han hårt på att han denna gång inte var en actionhjälte. Här var det istället frågan om en helt vanlig snubbe, som bara råkade hamna i en problematisk situation. Men det visade sig naturligtvis att han
A - var före detta emergency medical services chief
B - hette Kit Latura
Nu finns det säkert en massa ex-chefer inom ambulanssjukvården som dricker öl och kollar på football som vilken average Joe som helst. Ingen av dessa män heter Kit Latura.
Vissa namn existerar bara på film. Ska man lyckas matcha mediets storlek gäller det att dra till med något som märks. Stallone är också en av dem som gärna gett sig själv lite extra lyskraft under åren. I hans rollförteckning samsas karaktärer som Deke DaSilva, Cosmo Carboni och Lincoln Hawk.
Av någon anledning är det just actionhjältar som tenderar att välja extravaganta namn. Steven Seagal har Forrest Taft, Orin Boyd och Gino Felino. Jean-Claude Van Damme kontrar med Frank Dux, Gibson Rickenbacker och Eddie Lomax. Bakom Memphis Raines, Castor Troy och Cameron Poe döljer sig Nicholas Cage.
Företeelsen är knappast ny. En veteran som John Wayne tar sig med lätthet an moderna ungtuppar. Lyssna bara på Rooster Cogburn, Cord McNally, Taw Jackson, Matt Masters och Wedge Donovan. Men mest förknippas Wayne med namnet Duke, som han burit i roller som Duke Fergus, Duke Slade och Duke Hudkins. Intressant i sammanhanget är förstås att John Wayne hette Marion Morrison när han kom till Hollywood.
Kanske finns ursprunget just i westerngenren, som på många sätt är den moderna actionfilmens föregångare. Vilda västern var romantiserade pojkboksdrömmar tidigare än något annat och har alltid skyltat med snitsiga hjältenamn. En förgrundsgestalt är Hopalong Cassidy, som gjorde sitt första framträdande i noveller redan 1904.
I sin europeiska form får västernfilmen en extra exotisk dimension. Man föredrog visserligen mest korthuggna namn i de italienska spaghettiproduktionerna, men ibland glimtar det till. När Franco Nero ska spela en svensk kassaskåpssprängare i Companeros får han heta Yodlaf Peterson (man kan se framför sig hur det spånats, Yorgen... Olaf... Yodlaf!). Fantasin har dock sina begränsningar. I en scen stöter Yodlaf på ett svenskt kassaskåp. "It's a Svensson from Stockholm." konstaterar han kort.
Westerngenren var mycket populär även i Tyskland. Karl Mays romaner om indianen Winnetou lär har hört till Hitlers favoritlektyr och flera av dem filmatiserades av östtyska DEFA i Jugoslavien på 60-talet. Winnetous bäste vän är pälsjägaren Old Shatterhand. Nej, han har inget annat namn. En annan kompanjon är den excentriske brittiske professorn Lord Castlepool.
Nu finns det naturligtvis andra typer av spektakulära namn än de som florerar inom action- och westernfilm. Men så fort man börjar tala komedi, i stil med Buford T. Justice och Merkin Muffley, har reglerna ändrats. På samma sätt faller bondbrudar som Pussy Galore, Kissy Suzuki och Plenty O'Toole utanför, liksom Judy Garlands och Shirley Temples karaktärer som Cricket West, Lulu Parsnips och Polly Tix.
För visst är det är något speciellt med en biffig hjälte som vill bli tagen åtminstone lite på allvar och kallar sig Kit Latura eller Ace Hunter. En sammanställning av detta slag måste därför avslutas med Reb Brown (född Robert Brown) i Space Mutiny. Nu fegade man ur och döpte hans spandexbeklädda kroppshydda till Dave Ryder, men det har tack och lov MST3K korrigerat i The many names of Dave Ryder.
Rättelse:
Som Charlotte påpekat har jag blandat ihop väst- och östtyska produktioner. DEFA gjorde egna öststatsvarianter av westerngenren, men Winnetou-filmerna var västtyska.