Med framgångarna för digitala filmkameror som RED har oberoende filmproduktioner tagit ett kraftigt kliv framåt i visuell kvalitet. Även om kostnaderna för själva kameran inte skiljer sig så mycket från att använda 35mm så är postproduktionen betydligt enklare och billigare. Inga lab, inga framkallningar, ingen råfilm, bara digitalt material rakt in på en dator.
RED vet hur man sprider hype kring en produkt och är säkert nöjda med hur indiefilmare numera delas in två läger: de som har RED och de som vill ha RED. Företaget vilar inte heller på sina lagrar, utan vidareutvecklar sin Red One mot en 3K-budgetprodukt, Scarlet, och en 5K-uppgradering som ska heta Red Epic. Fortfarande är dock prisbilden sådan att RED skiljer agnarna från vetet inom det riktiga lågbudgetsegmentet.
Fältet är öppet för utmanare. Den nya generationens digitala stillbildskameror har filmkvaliteter som börjar bli riktigt intressanta. När fotografen Vincent Laforet fick 72 timmar på sig med en testversion av DSLR-kameran Canon EOS 5D MKII blev resultatet kortfilmen Reverie.
Laforet är en skicklig fotograf som har tillgång till ett batteri av objektiv som kostar långt mer än kamerahuset, men resultatet är ändå imponerande. Stillbildskvaliteterna i den rörliga bilden (skärpedjup, färger, ljus) är på en sådan hög nivå att de något mer tveksamma kamerarörelserna inte stör så mycket. Avsaknaden av kameraåkningar kan också vara en budgetfråga, även om stabiliseringen av bilden säkert är problematisk.
När förhållandevis enkla kameror som Canon EOS 5D MKII och Nikon D90 (i kommande version) spelar in högkvalitativ rörlig bild i 1080p är insteget för hugade filmskapare lägre än någonsin. Gränsen mellan foto och film är också på väg att suddas ut, med allt vad det innebär för t ex bildjournalistikens framtid.