Datoranimation på filmduken var länge lika med science fiction. Enkla effekter i Westworld och Star Wars utvecklades till mer omfattande varianter i Tron och The Last Starfighter, filmer som anknöt till den tidiga arkadspelskulturen. I takt med teknikutvecklingen kom mer visuellt avancerade inslag i The Abyss och Terminator 2, fortfarande med tydliga kopplingar till sf-temat.
Det var först med Jurassic Park som datoranimationen slog igenom på allvar. Här användes grafiken för att skapa realistiskt organiskt liv, inte skimrande strålvapen. Ironiskt nog använde sig Jurassic Park också flitigt av traditionella effektmetoder som robotik och miniatyrer, men drömfabriken lyssnade inte på det örat. Datoranimation var framtiden och dess syfte var att göra verkligheten lite mer verklig.
Idag animeras allt. En typisk actionfilmsinspelning är en relativt klinisk miljö, där bluescreens ersatt fuskblod och explosioner. Halvfabricerade kulhål plockas från digitala effektbibliotek för att man ska slippa tejpa fast squibs på skådespelare. De digitala målarlådorna är enkla att använda, så varför inte lägga till en liten reflektion här och några vattendroppar där. Snart har man retuscherat in sig i ett hörn.
Men all modern datoranimation stirrar inte i väggen. Det finns många som minns sin 8-bitars digitala barndom och en färgsprakande grafik som ständigt stretade mot sina begränsningar. Befriad från sitt gamla tv-fängelse sprider sig nu retrografiska experiment allt längre utanför kretsen av närmast sörjande, pixel för pixel.
Tvivlar man det minsta på potentialen i genren är Paul Robertsons psykedeliska beat-em-up frenesi Kings of Power 4 Billion % en bra ingång. Här bjuds på ett svindlande flöde av hyperdetaljerade effekter som paralyserar och engagerar med samma hypnotiska kraft. Det känns som en film hela tiden på väg utom kontroll, men Robertson tappar aldrig greppet.
Då finns här ändå småbarn och uppsvällda grisar som befriar ett krigsfartyg från klonande zombies som försvaras av Buddha med en gigantisk svävande hand som barnen till slut lyckas splittra med ett magiskt svärd efter att ha leviterat fram ur ett glödande pentagram. I en scen.
Kings of Power 4 Billion % använder sig skickligt av datorspelets narrativa logik. Det höga tempot kan verka närmast bländande, men med power-ups, kombos och minibossar förmedlas informationen blixtsnabbt. I kombination med Robertsons känsla för visuell symbolik blir resultatet smått briljant (den frispelssekvens som börjar vid ungefär 7 minuter är ett bra smakprov).
Att ladda bilderna lager på lager och ständigt referera vidare är ett effektivt sätt att använda sig av en kortare tidsrymd. Det ger även Natalie Portmans Shaved Head prov på i sin video för Sophisticated Side Ponytail. Flirtandet med kultspelet Katamari Damacy och dess meditativa överflöd är naturligtvis helt rätt i sammanhanget.
Allt är nu inte steroidpumpad pixel art. I Run Wrakes animation Rabbit är det istället gamla bokmärken och bildböcker som fått liv. Men trots kerublika barn i en idyllisk pastoral miljö utvecklas detta snabbt till en mörk fabel om girighet och små dansande demoner. Kontrasten kan tyckas sökt, men fungerar i kraft av sin surrealism och självdistans.
Där machinima ofta känns alltför bekväm och fanboyfokuserad har blandningen av retrografik och alt-animation stor potential. En film som Speed Racer visar att även drömfabriken börjar inse detta. Bröderna Wachowskis neonglänsade berg-och-dalbanor är visserligen ett tungt argument för det korta formatet, men digital framtid som får se digital ut har saknats på bioduken.
Comments