En av de mer fascinerande detaljerna med BBC:s modernisering av Sherlock Holmes är Dr. Watsons bakgrund. I Conan Doyles ursprungliga version har Watson återvänt till London från Afghanistan, där han fått en kula i axeln under slaget om Maiwand i det andra afghankriget. I den moderna tv-serien återvänder han också till London från Afghanistan. Han har fått en kula i axeln under säkerhetsoperationer i Helmand-provinsen. Nästan 130 år har gått, men brittiska krigsveteraner från Afghanistan är lika aktuellt.
Temat går igen i Adam Curtis senaste film Bitter Lake. Även han startar i Helmand, men på 1950-talet. Amerikanska ingenjörer kommer dit i massor för att bygga och driva en stor damm. En stad av amerikansk modell uppförs för att de ska ha någonstans att bo. Men när dammens vatten backar upp i flodens dalgång höjs grundvattennivån så mycket att stora arealer av kringliggande jordbruksmark blir översvämmad och saltnivån stiger. Istället för en ökad jordbruksproduktion, som utlovat, blir skördarna katastrofala. Den nya jordmånen visar sig dock vara utmärkt för att odla vallmo.
Bitter Lake gisslar skickligt västvärldens oförmåga att reflektera över de långsiktiga implikationerna av dylika satsningar. Man vill göra rätt, men det blir ofta fel och så fel att det blir ett nytt hot som måste hanteras. Här finns många exempel, som hur 80-talets frihetskämpar Mujahideen stöddes av både USA och Osama Bin Laden och sedan blev en rekryteringsbas för Talibanerna och Al Qaida. Den amerikanska relationen till den Saudiska kungafamiljen är en annan ohelig allians som fått många märkliga effekter.
Adam Curtis brinnande engagemang har alltid varit både hans styrka och svaghet. Jag gillar 2004 års The Power of Nightmares, om ett uppblåst terrorhot, men i sin dekonstruktion av ett toppstyrt Al Qaida frågar han sig aldrig om en ideologisk rörelse är mindre farlig. Curtis har också en tendens att länka ihop långa kedjor av orsak och verkan, där allting sammanstrålar för att bevisa hans världsbild. Så handlar Bitter Lake, en film om Afghanistans moderna historia, delvis om finanskraschen och avregleringen av det amerikanska bankväsendet.
Till Curtis försvar ska ändå sägas att han försöker förnya sig. Det här är gjort i en friare form än tidigare, där Curtis nu ofta håller tillbaks sin allvetande berättarröst och låter bilder och stämningar tala för sig själva. Visst är det editerat och satt till musik, men det är slående hur flera av de starkaste scenerna saknar en berättad kontext. Bitter Lake summerar också slutsatser från hans tidigare produktion på ett snyggt men ganska deprimerande sätt. Väst har tagit sig an problem med mycket energi men mindre eftertanke, en insikt som nu är plågsamt uppenbar även för ett allt mer desillusionerat och uppgivet ledarskikt. Ett sådant ideologiskt vakuum - "det är ändå ingen idé att göra något" – är kanske ännu farligare än naiva idéer om en bättre värld.