Från dvd:ns intåg på det sena 90-talet har filmtittande i hemmiljö utvecklats snabbt. Under 2015 kom den första Ultra HD Blu-ray spelaren från Samsung, vars 4K bild är sexton gånger skarpare än de 240 horisontella linjer en VHS-kassett kunde återge. Våra skärmar är större och gemene mans 20-tal filmer i en bokhylla utbytt mot de ca 2000 titlar ett svenskt abonnemang på Netflix erbjuder.
Biografen har i jämförelse inte haft en lika radikal utveckling. Det är nog inte många biobesökare som bryr sig om att i stort sett all biograffilm distribueras digitalt sedan ett par år, eller som känner att det gör någon större skillnad. Biografen som visningsform har också varit utsatt för press, där inte minst många äldre singelbiografer försvunnit från gatorna.
Det finns dock vissa positiva tendenser. Vi har fått en IMAX Digital biograf i Mall of Scandinavia (av mindre variant). Rigolettos VIP-balkong är ett annat tillskott. Man kan förvisso fråga sig om upplevelsen är värd tilläggspriset på biljetten, men parfåtöljer och bättre utbud av mat och dryck är ett steg åt rätt håll. Vem blir först med en sängbiograf som Buda Bed Cinema i Ungern? Eller lyxbiografer som Cinépolis i USA?
Roligast på sista tiden måste ändå vara att Hateful Eight fick gå upp i Ultra Panavision 70 mm på nyss nämnda Rigoletto. Riktiga filmrutor, brutal bredd (2,76:1!) och en gammal inkallad maskinist vid spakarna. Det var en filmupplevelse, Tarantinos kräftgång bland minnen och excesser undantaget.
Comments