Länge följde Hollywood en logik där A-listade skådespelares löner sågs som en initial investering i en films framgång och prissattes därefter. Arnold Schwarzenegger fick 29 miljoner dollar för att skriva på för Terminator 3, Johnny Depp 35 miljoner för Pirates of the Caribbean 4: On Stranger Tides. Men tiderna har förändrats. När Hollywood Reporter kommer med sin årliga rapport om löneläget toppar Dwayne "The Rock" Johnson och Leonardo Di Caprio listan, men The Rock får "bara" 19 miljoner för nyinspelningen av Jumanji. Längre ned på listan finns Kenau Reeves, som får 2,5 miljoner för uppföljaren till John Wick. Det kan jämföras med de 15 miljoner han fick för uppföljarna till The Matrix.
Men skenet bedrar. The Rock är en av Jumanjis producenter. Keanu Reeves har investerat egna pengar i John Wick. Det blir allt vanligare i Hollywood att lönerna hålls nere, men att stjärnorna delar på en films intäkter via egna produktionsbolag, delägarskap eller ersättning som producent. På så sätt kan drömfabriken försäkra sig mot missar och publikens skiftande fokus. Tjänar filmen mycket pengar får man också bra betalt, annars blir det mindre.
Alla är förstås inte lika förtjusta i att dela drakarnas risker. David Fincher ville ha tio miljoner dollar för att regissera Steve Jobs åt Sony, då gick jobbet istället till Danny Boyle. Filmbolagen blir allt tuffare i sina förhandlingar och ser helst att projekten betalar sig själva, när pengarna väl rullat in. Problemet är förstås att Hollywoods kreativa bokföring är smått legendarisk. Med en armé av ekonomer och jurister kan man snabbt trolla runt siffror så att kassasuccéer i själva verket går i förlust. Utan vinst, ingen vinstdelning.
Så länge som Hollywood funnits har detta spel mellan maktintressen pågått. På 90-talet var superagenterna, med Michael Ovitz bolag Creative Artist Agency i spetsen, drömfabrikens kungar och styrde och ställde med filmbolagen. Sedan tog stjärnorna själva över makten, men nu försöker drakarna en ny taktik genom att bjuda in till styrelseborden. De nya slavarna är manusförfattare, som måste producera mer till lägre kostnad för att mätta det enorma behovet av främst tv-manuskript (och sedan se sina alster ändras av ofta betydligt mer välbetalda manusdoktorer). I bakgrunden lurar en milleniumpublik för vilken biofilmen inte är självklar. YouTube vs Hollywood är titelfighten runt hörnet och tills dess gäller det att drömfabriken samlat sina styrkor.